Kreativ design för lärande

Real Case – Lärande för hållbar utveckling

Hej Camilla Sten!

I dag har vi läst högt ur din bok och samtalat om vilken bild av samhället som skildras och om Isas upplevelse på väg hem i bokens inledning. Vi har samtalat om bokens koppling till begreppet dystopi, således om olika samband, förklaringar och tolkningar. Vi har också talat om hur viktigt det är att vi som demokratiska samhällsmedborgare utvecklar kritiskt tänkande, vilket också framgår i skolans styrdokument.

Eleverna har parvis samtalat om deras reaktioner på bokens handling, hur människor behandlas och om hur klassindelningen framträder i boken. De gjorde olika textkopplingar dels utifrån innehållet i boken och dels genom att läsa en intervju som gjorts tillsammans med dig i samband boksläppet.

Ett annat moment var att reda ut oklarheter och ställa frågor till dig. Bland annat undrar eleverna om du fick inspiration av hur det är i dagens Sverige och om det var en självklarhet för dig att skriva en dystopi som debutroman? Är du nöjd med resultatet? Var det en utmaning? Flera undrar också varför du ville bli författare och när du visste det? Hur gick du till väga när du skulle skriva din bok?

Vi har tidigare i undervisningen läst, samtalat och analyserat olika dystopier, bland annat ”Den utvalde” av Lois Lowry, ”Så har jag det nu” av Meg Rosoff, ”Hungerspelen” av Suzanne Collins m.fl. En av eleverna undrar om du varit intresserad av att läsa dystopier och vilka böcker som inspirerat dig? En annan elev undrar om du använt dig av någon research när du skrev boken, exempelvis via nyheter, tidningar och på internet?

Flera undrar om du verkligen tror att denna utveckling är möjlig i framtidens Sverige? Vad ska vi då göra, tycker du? Den sista frågan just nu är huruvida du tror att din bok kan förändra vårt samhälle? Jag tror att det blir fler frågor när du väl  besöker oss, vilket ska bli kul. 🙂

Vi har ett utmanande kritiskt och demokratiskt textarbete framför oss där vi bland annat ska utforska vilka röster som framstår som viktiga? Vilka röster hörs inte? Vad hänger ihop respektive hänger inte ihop? För vem skapades boken? Vad försöker den här boken göra med oss som läsare? och andra kritiska frågeställningar.

Vi önskar dig en bra dag och ser fram emot ditt svar på bloggen och kommande besök på SSG!

Bästa hälsningar

Maria och eleverna från SSG

Föregående

Workshop – Vår väg mot InnoCarneval Skåne 2018

Nästa

Boksamtal och läscoaching via Google Hangouts

  1. Camilla Sten

    Hallå!

    Vilket intressant samtal ni verkar ha haft! En av de roligaste sakerna med att skriva en bok är faktiskt att få höra andras tankar om och tolkningar av berättelsen. Ofta får man själv tänka ett extra varv kring vad man har skrivit, och det händer faktiskt att jag själv upptäcker nya saker i processen.

    När jag skrev ”En annan gryning” tänkte jag inte på det som en dystopi. Jag tänkte på den som en bok om Sverige. Jag har aldrig sett det Sverige som beskrivs i boken som ett som är så annorlunda från det Sverige vi lever i idag, och allt i boken är baserat på vår samtid. (Särskilt det politiska! ”Partiet”:s politik är baserat på en mängd olika saker, och jag har hämtat idéer från alla stora riksdagspartier – men kanske mer från vissa än från andra.)

    För mig kändes det viktigt att inte beskriva en elak sagoversion av Sverige, utan att måla upp ett Sverige som kändes trovärdigt, ett som skulle kunna växa från tankar och idéer vi även idag tycker är rimliga.
    När jag skrev första utkastet till ”En annan gryning” så såg Sverige – och världen – väldigt annorlunda ut. Tyvärr har vi på de år som gått bara kommit närmare den framtid jag beskrev, och på frågan om jag tror att den är möjlig så är mitt svar tyvärr ett tveksamt ”Ja”. På vissa platser är den redan en realitet – titta till exempel på hur migrantarbetare behandlas i Quatar. Men jag hoppas självklart att vi aldrig når den punkten i Sverige. Jag vet inte om jag tror att boken kan hjälpa till och förändra vårt samhälle, men jag hoppas att jag i alla fall kan få läsarna att tänka till, ett extra varv.

    Jag måste erkänna att jag faktiskt knappt gjorde någon research! Men det är för att jag fuskade – jag skrev boken om ämnen jag redan kunde mycket om och var intresserad av, så jag hade redan läst jättemycket om främlingsfientlighet, klimatförändringar, Sveriges politiska process och mer därtill. När jag skrev boken hade jag heller inte läst så många dystopier – jag har läst många fler efter att den kom ut!
    (Mest för att folk började fråga mig om jag läst olika dystopier, och det blev för pinsamt att erkänna att jag inte hade gjort det. Jag tycker särskilt bra om ”Tjänarinnans historia” av Margaret Atwood.)
    Den bok som inspirerade mig mest när jag skrev var, tro det eller ej, ”Lasermannen” av Gellert Tamas. Det är inte ens fiktion, än mindre en dystopi! Men det är fortfarande en av mina favoritböcker, och jag tycker att det är en av de bästa Sverigeskildringar som någonsin skrivits.

    Jag tar de svåraste frågorna sist! Jag vet inte hur jag visste att jag ville bli författare, men jag har alltid velat bli det. När jag var liten älskade jag böcker så mycket att min mamma och pappa hade regler som till exempel ”Man får inte läsa och gå samtidigt” (efter att jag nästan blev överkörd av en bil för att jag hade näsan i ”Harry Potter” när jag var nio år). Min första bok skrev jag när jag var 14 år. Den var 400 sidor lång och är helt oläslig. Alltså verkligen, verkligen dålig.
    (Fast jag älskar den ändå. Man slutar aldrig att älska sina böcker, hur dåliga de än är.)

    Det lustiga är att när jag skrev ”En annan gryning” så skrev jag den faktiskt på precis samma sätt som jag skrev den där första boken när jag var 14. Det här är tricket, eller det är i alla fall så här jag gör det:
    Bestäm hur mycket du ska skriva varje dag. Det kan vara ett stycke, eller en sida, eller 2000 ord. Och sedan skriver du det. Varje dag. Tills boken är färdig. Inga undantag och inga ursäkter. Vissa dagar blir det man skriver bara skit (ursäkta språket), men det är okej. Det viktiga är att fortsätta skriva. Man kan redigera bort det dåliga sedan.
    Så vitt jag vet så är det hela hemligheten med att skriva böcker. Man bara skriver. Och sedan fortsätter man skriva tills det blir bättre.

    Det ska bli så roligt att träffa er, och jag ser fram emot att få prata om ”En annan gryning”, dystopier och skrivande med er. Vi ses nästa vecka!

    Allt gott,
    Camilla Sten

Kommentera

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén