I dag ska vi börja förbereda inför poesiprojektet Poetry for a Sustainable Future kick off. Den 16 november ska vi lyssna till och ha poesiworkshop med författaren och föreläsaren inom mänskliga rättigheter Johanna Wester. Det ska bli spännande! Förra året hade vi ett liknande upplägg och då hade vi poesiworkshop med författaren Camilla Sten som skrivit boken ”En annan gryning”. Dessa fantastiska möjligheter har vi fått genom samarbete med Författarcentrum och vårt deltagande i skrivtävlingen ”Jag skriver i dina ord”.
Dagens undervisning handlar om att läsa kritiskt, reflektera, kommunicera och slutligen skriva ett brev tillsammans i grupp. Det är en utmaning eftersom ni behöver samtala och diskutera upplägg och innehåll med varandra, lyssna på alla m.m. under skrivprocessen. Alla ska vara aktiva medskapare! Inför brevskrivandet tittar vi på ett klipp (Nyhetsmorgon TV4) där Johanna Wester och Diana Olofsson berättar om antologin ”Saker jag hade velat veta när jag var 15” som de skapat tillsammans. En bok där 17 kvinnor berättar om vad de hade velat säga till sig själva när de var 15 år. Det är tänkvärda berättelser som nyanserar bilden av kvinnor och vill ge unga kraft och mod.
Efter filmklippet tittar vi på ytterligare ett kort klipp där Suad Ali lyfter fram viktiga tankar om hållbar utveckling. Därefter läser vi ett utdrag ur boken ”Positiva problem av Suad Ali tillsammans och samtalar.
REFLEKTION
Vi kom fram till, efter en stunds samtal, att texten berör och att tar upp frågor som är lätta för unga att relatera till. Vi såg också kopplingar mellan texten och flera av de globala målen. Rubriken till inlägget ”Vi kan försöka kväva våra drömmar, men de hittar alltid upp till ytan för att det är vad hjärtat vill” är hämtad ur texten och en sak vi pratade om. En annan sak vi pratade mycket om är lärarens agerande som ni reagerade på och tyckte var fel. Ni var alla överens om att alla elever ska ges likvärdiga möjligheter.
Vidare funderade ni på varför jag valde att läsa just Suad Alis text högt för er och inte någon annan text i boken. Vad hade jag för avsikt? Det gav intressanta svar… Kul att flera av er blev nyfikna på att läsa fler texter, vilket vi ska framöver. Vi pratade också om att boken är viktig för unga pojkar och män även om den riktar sig till unga tjejer. Om vi ska nå jämställdhetsmålet behöver alla involveras. Jag fångade in era tankar och hur samtalet utvecklades efterhand, om hur ni hjälptes åt och att alla fick komma till tals samt hur ni byggde texten tillsammans. Bra jobbat!
Till sist lånar jag några tänkvärda ord ur texten ”Positiva problem” och önskar er en trevlig helg; ”Livet pågår här och nu, oroa dig inte för mycket, utan lev. När vi är åttio kommer vi inte komma ihåg alla de dagar vi oroade oss för att inte passa in, utan alla de dagar vi verkligen levde och gjorde allt det där som fick oss att må bra. Så kör, bara kör! På ditt sätt.”
Johanna, varmt välkommen till Söderslättsgymnasiet nästa vecka! 🙂 Klicka här för att komma till elevernas hälsningar. (längst ner).
Maria
Hej Johanna!
Idag har vi sett en film på nyhetsmorgon där du och Diana berättar om eran bok. Sedan såg vi en film om Suad Ali, där hon berättade om fattigdom och extrem fattigdom och hennes syn på det. Efter vi såg filmen om Suad Ali så läste vi texten i boken som handlade om henne.
Våra tankar om detta: Vi tycker det ska bli superkul att få träffa dig och skriva poesi! Det ska bli kul att få arbeta med någon som är professionell på att skriva dikter och texter.
Förra året skrev vi poesi, där vi skulle skriva en framtidsdikt med hjälp av de globala målen. De finns att läsa och lyssna på i bloggen: World Poetry Day 2018 – Hur vill du se världen?
-Varför ville du bli författare?
-Varför brinner du just för jämställdhet?
-När började du skriva poesi?
-Vad är det bästa med ditt yrke?
-Vad var det bästa med att skriva boken?
Hälsningar
3 tjejer
Kära ”3 tjejer” (vilken rafflande signatur – hoppas jag får namn på er när vi ses ?) här kommer svar på era frågor:
Varför ville du bli författare?
Ärligt talat, för att jag tyckte att det verkade coolt. Då var jag typ tretton år. Sen dröjde det tills jag var runt 28 tills min första bok, romanen Nattsagor för sömnlösa (Natur & Kultur, 2013) faktiskt kom ut. Och vid det laget var det mycket för att jag ville försöka förklara något jag hade på hjärtat, vilket jag tror att skrivande i slutänden alltid handlar om. Att som människa försöka göra sig förstådd av andra människor. Eller ibland inte ens förstådd, om det inte går, bara hörd och få respons. Så det är väldigt kul att möta folk som har läst någon av de böcker jag gett ut, för att höra vad det tyckt – även om de inte alltid håller med om det jag har tänkt!
Varför brinner du just för jämställdhet?
Kanske för att jag har sett ojämställdhetens absoluta tragedier på så nära håll – och ändå inte förstått att det var just det jag såg. Eller till och med bidrog till. Som när jag själv som tonåring kunde säga att en tjej var billig för att hon hånglade runt. Det är ju katastrof. Idag vill jag säga till alla unga: gud, hångla så mycket ni vill! Och låt ingen jävel säga åt er vad du får göra av din lust eller ej (så länge du inte skadar någon). Jag hatar all dubbelmoral kring tjejers och killars beteenden, och det är mitt livs största sorg att jag själv upprätthållit den. Jag kämpar fortfarande med att inte upprätthålla den. För den delen tycker jag att machoidealet är väldigt allvarligt och problematiskt för killar också. Jag känner knappt någon kille, och jag tycker mig ändå känna bra killar, som inte tycker att det är lite pinsamt att ha starka känslor. Wtf? Vi har en lång väg kvar.
När började du skriva poesi?
När jag var typ 9 kanske. Min pappa gav mig poesiuppgifter på min beställning.
Vad är det bästa med ditt yrke?
Att få träffa er! Och att få göra spännande resor som lär mig mer saker om världen, som ju ofta är rätt svår att förstå.
Vad var det bästa med att skriva boken?
Att personerna som är med i den tycker så pass olika. Att de visar att det inte finns ETT sätt att vara människa på. Det finns miljoner – man får hitta sitt eget. I bästa fall med inspiration från deltagarna i boken.
Hej Johanna!
Vi är tre elever från Söderslättsgymnasiet i Trelleborg. Vi går alla på olika program men ses några gånger i veckan för att vi tillsammans får specialundervisning i svenska. Under dagens lektion har vi lyssnat på intervjun från när du och Diana gästade Nyhetsmorgon (tv4). Vi har dessutom läst några utdrag ur eran bok (positiva problem av Suad Ali). Vi har därefter diskuterat lite om innehållet. Genom diskussionen i klassen kom vi fram till att vi också precis som ni tycker att jämställdhetsdebatten är superviktig för vår samhällsstruktur och att den samhällsbild, mansdominans och kvinnosyn som beskrivs i boken stämmer överens med verkligheten.
Nästa fredag är det dags för vår poesiworkshop som vi skall ha med dig, det tycker vi ska bli intressant och spännande. Att få dela åsikter och annat med dig tror vi nämligen kommer vara lärorikt eftersom att du är väldigt engagerad och påläst i jämställdhetsdebatten och vi är såklart jätteintresserade av att lära oss mer om detta.
Vi undrar hur det kommer sig att du blivit så engagerad i just detta ämne, har du kanske varit med om något speciellt som gjort att du fått upp ögonen för denna debatt? och hur har din tonårsperiod präglats av dessa samhällsproblem? Vi undrar också om du stött på några motgångar i ditt skrivande och om det var en självklarhet för dig att skapa en bok med just detta ämne? Vi ser fram emot att träffa dig på fredag.
Hälsningar
Wille, Emilia och Hassan
Kära Wille, Emilia och Hassan, här kommer svar på era frågor:
Vi undrar hur det kommer sig att du blivit så engagerad i just detta ämne, har du kanske varit med om något speciellt som gjort att du fått upp ögonen för denna debatt?
Det är en bra fråga och jag tror att svaret är ja. Som jag skriver om i mitt kapitel (det allra sista i boken) var jag med om mycket som tonåring som jag först tio-femton år senare förstod hade med en jämställd samhällsstruktur att göra. Och tänk, där hade jag gått och tänkt att just jag var en loser, att det var det som var problemet. När jag hela tiden bara framför allt levde i ett ojämställt samhälle, där det är väldigt lätt för tjejer att få för sig att de är losers. Och killar med, för den delen. Så jämställdhetsfrågan förklarade mycket för mig, när jag väl förstod den bättre. Jag ville bidra till att försöka förklara den för andra. Det tar så mycket ork och tid att hata sig själv.
Hur har din tonårsperiod präglats av dessa samhällsproblem?
Genom det mesta som tjejer får kämpa mot när de lever i ett ojämställt samhälle. Att inte bli hörd, att inte veta hur man ska ta sig själv på allvar, att bli kallad hemska ord, att inte ha sin kropp fredad, att vara besatt av hur man ser ut och uppfattas. Jag älskade på många sätt att vara tonåring – men inte av dessa skäl, det ska gudarna veta.
Vi undrar också om du stött på några motgångar i ditt skrivande?
Helt klart ? Det är svårt att föreställa sig någon som inte har det. Ibland tycker jag att allt jag skriver känns så högtidligt eller så banalt, så självklart eller så obegripligt. Oavsett om jag skriver skönlitteratur (ex. manus till en roman) eller facklitteratur (ex. min nästa bok om tjejer i grupp, som kommer ut på Atlas förlag nästa år) kan jag känna så. Tvivel och självkritik. Men då gäller det att kämpa på!
Var det en självklarhet för dig att skapa en bok med just detta ämne?
Inte från början, jag och Diana behövde få idén – mest av en slump – först. Sedan fanns det inget som kändes viktigare. Då tänkte jag: hur kunde den här boken inte redan finnas? Hur kunde jag själv inte ha satt igång med det här tidigare?
Hej Johanna!
Idag har vi sett på ett klipp på Nyhetsmorgon där du och Diana pratade om er bok “Saker jag hade velat veta när jag var 15”. Vi har även lyssnat på när Maria läste Suad Alis utdrag ur boken samt sett ett klipp om henne där hon pratar om hållbar utveckling.
Därefter diskuterade vi om texten och klippen vi lyssnat på där vi fick fram olika tankar och värderingar. Tankarna vi fick var att vi kunde relatera till Suad Alis känslor när hon blev dåligt behandlad av sin lärare. Vi tycker att hon har gjort ett stort framsteg från att blivit dåligt behandlad av sin klass och lärare till att säga ifrån och bli en känd skribent.
Våra förväntningar när vi ska träffa dig är att det ska bli väldigt lärorikt och kul att träffa en författare, men också en så drivande person som dig. Vi ser fram emot vi jobba med poesi tillsammans med dig.
Vi har några frågor till dig:
Vad var det som fick dig att jobba med ungdomar och skriva din bok?
Har du själv kunnat få inspiration av din egen bok?
Vad är dina förväntningar på att lära oss poesi? Och dina förväntningar på att träffa oss elever?
Hälsningar från tre elever på Söderslättsgymnasiet
Hejsan, Johanna!
Vi är 4 elever som gemensamt med de andra grupperna läser svenska tillsammans med Maria Glawe och vi går på olika program här på gymnasiet: Barn- och Fritids och Handelsprogrammet. Idag så har vi kollat på intervjun från tv4 där du och Diana berättade om boken som ni har tagit fram “Saker jag hade velat veta när jag var 15”. Efter det så läste vi en av texterna som medverkar i boken, texten av Suad Ali. Tankarna som väcktes hos oss när vi läste den var att vi tycker att alla ska behandlas rättvist och allas värde betyder något och alla ska få möjlighet att kunna följa sina drömmar oavsett förutsättningar och motgångar.
Jämställdhet är ett stort problem i världen som hela tiden behöver diskuteras och tas upp oavsett om det är på arbetsplatser, skolor eller i samhället. Oavsett kön så ska alla få samma möjligheter i livet. Vi elever från Söderslättsgymnasiet tycker det ska bli roligt och intressant att få höra och diskutera med dig kring dina tankar om jämställdhet i samhället och framför allt i utbildningen. Vi har även några frågor till dig som vi gärna skulle vilja ha svar på:
Vilken text i boken relaterar du mest till? Vilket globalt mål brinner du mest för? Vad har du för tankar kring vad man skulle kunna göra själv som tonåring för att främja jämställdhet? Vad tycker du om att folk klär sig och lever ett liv efter en politisk åsikt inom jämställdhet?
Ha det gott!
Hälsningar
Kimberlyn, Jonathan, Jon & Mattias.
Kära Kimberlyn, Jonathan, Jon och Mattias, här kommer svar på era frågor:
Vilken text i boken relaterar du mest till?
Jag tyckte mycket om Annika Norlins text, för jag kände igen mig väl i glädjen över att få vara barn – det vill säga exempelvis lekfull, ”barnslig”, nyfiken, modig, vältolkande, utforskande – och önskar att jag själv inte hade haft så bråttom att framstå som cool på bekostnad av just de här sakerna. Jag tränar mig fortfarande i att avlära mig allt sådant för att få ha ett barns sinne igen. Och då inspirerar hennes text.
Vilket globalt mål brinner du mest för?
Det känns ju lite fantasilöst att säga mål 5, det vill säga det som rör jämställdhet, men det är onekligen det jag får mest puls av. Med det sagt tror jag att jag borde fokusera mer än jag gör på mål 10 – minskad ojämlikhet – för ofta när jag pratar om kvinnors rättigheter och jämställdhet glömmer jag alla andra saker man kan diskrimineras eller förtryckas för (så som könsuttryck, ålder, funktionsnedsättning, tro, sexuell läggning och så vidare). Så jag måste alltid påminna mig om att olika maktordningar påverkar varandra, det räcker inte med att bara titta på en, så som könsmaktsordningen. Man måste se hela bilden för att kunna se ifall någon har privilegier eller inte. Exempelvis kanske en vit man inte nödvändigtvis har det så himla fett ifall han samtidigt trakasseras för att han är gay, lever med schizofreni, är fattig och gammal. Medan en kvinna från exempelvis Libanon inte nödvändigtvis måste ha det jobbigt, om hon exempelvis är högutbildad, ung, passar in i skönhetsidealet, är övre medelklass osv. Man får hålla många tankar i huvudet på samma gång, det påminner mål 10 om. Det här tänker jag att vi kan prata mer om när vi ses!
Vad har du för tankar kring vad man skulle kunna göra själv som tonåring för att främja jämställdhet?
Jag älskar uttrycket “Gråt inte – forska!” Idén bakom det är i grund och botten att det finns mycket att bli upprörd över, visst, men det finns också ofta många studier om detsamma. Så mitt svar är kanske: Att läsa på. Och att börja med sig själv. Träna sig i att vara ”jobbig” när man exempelvis håller ett öga på andras rättigheter eller står upp för sig själv. Och att som tjej backa andra tjejer (det tog mig halva mitt liv att förstå värdet av). Att ha kompisar över könsgränserna. Att hålla ett öga på hur folk i ens omgivning behandlas, exempelvis av lärare eller av andra unga. Stå upp för varandra. Fundera på vilka ord vi använder. Låt oss bolla mer ihop!
Vad tycker du om att folk klär sig och lever ett liv efter en politisk åsikt inom jämställdhet?
Ännu ett bra uttryck som jag tänker på ibland är ”det personliga är politiskt”. I så fall är också det politiska personligt. Så att leva sitt liv efter en politisk åsikt – så länge man inte helt spårar ur, antar jag – låter väl bara hängivet och fint. Hur det skulle yttra sig i just ens klädstil vet jag inte, det finns det nog många exempel på, men då är det väl en fråga om att uttrycka vem man är, vilket också låter bra. Visar man vad man tycker får man också lättare inflytande. Säg gärna vad ni själva tycker när vi ses!
Hej alla fina elever!
Ikväll, som allra senast, kommer jag svara på er smarta frågor. Det har varit intressant att gå runt och fundera på dem! Jag ser mycket fram emot att ses om några dagar. Det ska bli väldigt spännande att bekanta mig med er och era tankar om skrivande då!
Varm kram tills senare idag,
Johanna
Hej Johanna!
Det ska bli super kul att få träffa dig . Och att få lära känna dig som är professionell på att skriva dikter och poesi.
Ska bli super roligt att få olika råd från dig!
MVH Victoria